Jag vet att jag inte borde och att det finns de som har det värre, men jag känner mig bara så ensam. Min familj har blivit som främlingar för mig. Snälla du ta mig med härifrån. Låt oss sätta bo tillsammans. Värm mig! Det är ensamheten som knackar på..

HAr umgåtts med bara Tobias den här helgen, som många tidigare. Men den här var bra. Vet ej varför jag tycker och känner så men den bara var det. Känner mig lite ensam nu bara. Vi träffas på tisdag igen. Jag lider med dem som inte har sin älskling så nära som jag.________I en värld full av människor växer vår ensamhet.

Fan att jag jämt ska bli sjuk :( Vill ju åka till Trysil imorgon med Jessica men det blir nog inget av med det.. behuu!

Det är verkligen så himla onödigt att allt ska vara så komplicerat. Det borde inte behöva vara det tycker man. Inte när man är ung i alla fall. Men tjohoo, dessa regler följer inte världen.I helgen ska jag glömma allt, förhoppningsvis. I helgen träffar jag Amanda, jag måste få prata med henne. Oavsett vad andra säger. Jag sprängs snart. Det är svårt att prata med sådana som inte förstår, Amanda förstår. Det är jag tacksam för.Jag vill publicera min "Full av liv, Nära död" någonstans. Jag vill skriva en fortsättning. Men jag behöver respons. Jag vill skriva ur mig. Om allt det som liksom ligger och bränner innanför fasaden. Det där man inte pratar om. Det vill jag skriva. Det ska jag skriva.