Imorgon imorgon (!!) får jag träffa Amanda igen. Skvaller skvaller skvaller ;) We'll talk through the nights probably :) Har saknat henne så mycket.DAA-prov i teori imorgon, plus två engelskaläxor och svenskaläxa. Jobbigt Jobbigt. Men that's life. Det är ju ändå helg sedan.___17:e juni 2006 är ett datum jag aldrig glömmer. Det var första gången vi träffades "på riktigt". Vi möttes på Glassbaren och hamnade slutligen på "gräsvägen" som förbinder min väg med vägen brevid. Där satt vi bland alla humlor, getingar, mygg, knott och andra otrevliga småkryp. Fast vi märkte inte av det så där jättemycket. Jag vill minnas att vi inte pratade så särskilt mycket heller, vi bara satt där. Det var den dagen jag fick smaka på dina kyssar för första gången. Vad underbart jag mådde då. Jag var helt enkelt superförälskad och jättekär.Skolavslutningen är också en kväll jag kommer att minnas. Det var då det började tända till på riktigt. Var vi inte förtjusta i varann innan så blev vi det då. Om folk vetat om att jag var singel hade de nog anat att någonting var på gång mellan oss. Att någonting var på väg att hända. Men eftersom de var blinda, och jag stum så märkte ingen något.Idag frågade en mig, när jag försökte ringa dig hundra gånger på mobilen men du märkte inget och jag blev desperat, ifall jag verkligen är så där kär i dig. Ja! svarade jag. Ja JA JA!! Jag är så lycklig med dig. Jag kan inte längre minnas hur det var innan det blev du och jag. Det finns inte. Och som du sa det så känns det inte som att vi varit ihop i 4,5 månader utan flera år. Jag älskar dig mest av allt och alla, och jag hoppas att du har förstått det. Annars förstår du väl det nu.